Ann-Charlotte Lundholms blogg

Är ute på Hånö och njuter.
Rensat lite ogräs, Stefan flyttar på slipers och tog bort en stubbe sist vi var ute. Nu ska vår lilla parkeringsficka breddas lite, så grus har han öst och buskar har och ska klippas.
Jag plockar undan lite ris, men de tunga jobben för han sköta, vilket han gör bra.

I Torsdags em, kom Celie och Andreas ut och överraskade med att de hade min yngsta dotter Felicia med sig, hon kom hem efter att ha jobbat och vistats i fuengirola sedan i Januari.
Jag åker hem ikväll med Stefan för att i morgon ta min bil och åka tillbaka till Hånö och vara här tills på Onsdag, Olga löper för fullt sedan i Onsdags och det är skönt för henne att bara kunna ligga ute på gräset hela dagarna, promenera runt lite i skogen. I natt och nu på morgonen så kräks hon, antar att det är hormonerna som är i obalans hos henne.

Idag är det 18 dagar sedan jag gjorde min angiografi.
Ringde till Uppsala Akademiska Neurokirurgen igår, frågade om när jag ska få något svar på den.
Du står uppsatt på att diskuteras på kärlronden, det svaret fick jag ju av läkaren redan förra veckan, när jag pratade med honom om det knöliga kärlet i ljumsken. Den här veckan så är den ansvariga kärlspecialisten ledig.
Den här väntan tär på psyket, snart är det sommar, när ska de operera och vilken typ av operation blir det??? Ju längre jag väntar, desto mer tankar hinner blockera min skalle. Det är ju inte så att man tänker på det hela tiden, men när folk frågar hur man mår och man ska förklara vad det är, då blir man ju påmind. Så är det ju, att folk frågar hur det går och hur jag mår, det är jag tacksam för, man behöver ju ventilera känslorna. Kroppsligt mår jag ju hur bra som helst, då detta inte på något sätt varken känns eller syns utanpå.
Blodtrycket är nu hur bra som helst sedan en tid tillbaka, var och kollade det igår då var första mätningen 113/59 puls 68. Andra märningen ett par minuter senare var det 111/67 puls 76. Så det funkar kanon med mina blodtrycksmediciner, fick ju öka Enalaprilen till dubbel dos och lägga till en halv Amlodipin.

Igår fick jag lite vardagslyx, när jag var inne på Apoteket i Oxelösund så var en Mavala nagelvårds representant där, om man köpte varor för 100kr så fick man manikyr på köpet. Så nu glänser naglarna i en fin härligt röd färg. Lite produkter införskaffades med, så nu ska dessa naglar komma att bli fina och sluta skiva sig i topparna. (hoppas jag iallafall).

Solen skiner och en promenad lär väl hinnas med och lite dammsugning.

Ännu en mysig helg är till ända.

I Torsdag kom en kär gammal vän för en fika, ett par timmars prat ute i solen på framsidan och tiden rullade snabbt på. Tack för den fina blomman:-)

I fredags var vi på After work på rockbaren, kanongod mat till halva priset har de mellan kl 17-21.
Fyra personer var vi som åt mat+ 2st coca cola. en flaska rött. En smirnoff ice vattenmelon, 2 småflaskor öl. 4 cl cognac 6cl baileys och två kaffe. Slutnota 630kronor... Kommer man dit tidigt så finns det gott om plats, alltid lika trevligt där.
Hemma igen vid 21 tiden, ett par grannar kommer in som tyvärr inte fick plats vid samma bord på rockbaren, så vi fick prata vidare hemma istället.

Lördagen spenderades hemma med god mat, vänner och ungdomar. Kokta grillade revbenspjäll, som glaserades, smälte i munnen.
Bakpotatis som gröpts ur och blandats med diverse godsaker, tillbaka i skalet och ugsgratinerades. 3 kalla såser och en varm. Sallad till detta, god dryck. Kaffe och rabarberpaj som efterrätt. Satt ute på altanen hela kvällen och en bit in på natten, så skönt så .

Igår tog jag en två timmars promenad med Olga i det fina vädret, gick härifrån ner till hamnen, pausade där och tog en mjukglass. Ner mot teaterparken och upp över stan och hem, passade på att låta Olga få dricka vatten i Gripsholmsparkens fontän, vilket inte var så där kanonbra, när vi kom till Fågelbovägen så kräktes hon, så den frukost som hon hade ratat, gick inte heller ner som kvällsmat.

Ingen Hånöhelg den här helgen alltså, men på Torsdag tror jag vi åker ut, det är ju helgdag redan på Torsdag, hoppas på ett kanonväder då.

Idag lyser solen, känns skönt.

Igår var det lika tungt inimbords som det var utomhus.
Dagen började segt, kollade posten. Ett BREV från Uppsala Akademiska, tankarna for i huvudet. Röntgenbesked, operationstid? Ingendera, bara räkningen för sjukhusvistelsen á 80:-

SUCK, musten rann ur mig totalt, lite tårar föll nerför kinden, denna väntan, denna oro.
Vissa dagar äts man upp inifrån, pratade med Stefan i telefon, han hörde att gråten satt i halsen.

Tänkte baka rabarberpajer, kom inte igång.
Tog mig i kragen och åkte ner till mamma vid 14 tiden, för att komma igång med nåt, sedan upp till Maxi och handlade lite.
När jag kom ut därifrån så såg jag att fästingbussen var där, ringde till Stefan och frågade var han var. Sa åt honom att nu är det dags att vi tar TBE sprutan som jag pratat om hela vintern, fick vänta 20 min innan han kom, så en god kopp kaffe och ett vaniljhjärta hann jag ta, en gammal klasskompis kom så vi hann med säga ett par ord i väntan.

Nu är första sprutan av tagen, nästa om en månad, sen påfyllning i vår och sedan om tre år. Känns bra, för förra året hade jag två fästingar och det finns gott om dem ute på Hånö.
Skulle ju vara tokigt om man fick nåt skit via dem, tycker och hoppas att jag ska få vara frisk sen efter operationen.

Väl hemma så sätter jag gång och gör mina två pajer, gick ju snabbt och enkelt. Ja, jag vet att när jag väl kommer igång så går allt med med fart, det går lätt, jag gör fler saker, så badrummet fick sig även en liten omgång och dammsugning av kök och rummet gjordes lite snabbt.
Bästa kommentaren kom på kvällen när Stefan sa att jag såg så glad och pigg ut när han mötte mig på Maxi, men då hade det ju gått ett par timmar sedan tårarna trillade....

I morgon så fyller yngsta dottern 22år. Snart kommer hon hem igen från Fuengirola, men ingen vet när. Hon står väl bara med sitt Glada HEJ i dörren en vacker dag.
Längtar efter henne nu och att få höra om allt hon vart med om sedan hon åkte i Januari, sen får vi se hur länge hon stannar i Sverige, vet att hon planerar och drömmer om vidare äventyr. Tycker hon gör rätt, ska bli skönt om hon kommer hem innan min operation, vill gärna prata med alla barn innan den skall göras. Skulle något hända mig under operationen, så känns det skönt att vi har pratat och kramat om varandra innan, för efteråt kan inget ändras, inga ord kan rättas till, inget JAG ÄLSKAR DIG kan sägas så att det nås fram, vill inte att någon isåfall ska tänka varför sa jag si eller eller varför gjorde jag så.

Men inget ska hända, inget får hända. Jag skall ju för tusan bli mormor i september och det ser jag fram emot:-)

Helgen tillbringades ute på Hånö, lite busk och stubb brytning har utförts, mer kommer det att bli framöver. Jag plockade lite kvistar och tog det lugnt. Njöt av tillvaron och umgicks och pratade med fler av dem som var ute.

Idag har jag ringt till Nyköpings lasarett, de hänvisade till Uppsala, rigde avd där jag låg och de hänvisade till mottagningen, som tyckte det var konstigt att de hade hänvisat mig dit.....Suck, vad det är omständligt när man ringer.

Kärlet som sprack är hårt och känns rätt stortnär man tar på det, det är lite stas känsla i det när jag sitter, ligger och drar upp benet, känns även lite när jag går. Allt är förmodligen som det ska, men eftersom de skrapade sönder höger kärl på insidan och detta på vänster sida nu är så här, så funderar jag på om det läker, blir mjukt och fint igen av sig själv. De ska ju in i något kärl igen om de ska "coila".

Sitter här och har inte kommit igång ännu för dagen, dags för en dusch, tvättstugan ska uppsökas, vilket faktiskt händer någon eller ett par ggr i månaden, trots att vi har egna maskiner. Sängkläder från Hånö fick följa med hem, lika bra att ta allt på en gång, sen klarar jag mig från tvätt någon vecka igen.

Blomster skall planteras i krukor, var till Blomsterlandet och handlade en del, lite kryddor ska med få komma ner i kruka.
Att plantera i krukor är lite skillnad mot en stor tomt som tar mycket tid i anspråk. Helt lagom.

Ännu så har inga besked kommit från Uppsala, väntar nu, kollar post och hoppar till när telefonen ringer.
Vill veta, när det ska bli operation, om det blir coiling, om anerysmet har samma storlek som tidigare, röntgenläkaren sa ca 6mm, oj sa jag, då har det växt... Nej, nej, sa han det var bara en gissning, det måste mätas på plåtar och kontrolleras noga innan man kan säga något, sa han då. Får hoppas han har rätt och att han bara drog till med en gissning.

Dags att kicka igång dagen.....

Sista dygnen har verkligen varit turbulenta.
I Torsdags kväll så fick Olga tag på Hjärtmedicin tabletter som låg på fel ställe.
Ringa veterinär som hade jour ute I Västerljung, dit med Olga och hon fick spymedel. Vidare till Bagarmossen och där fick hon kolmedicin, de ville behålla Olga trots att hon verkade vid god vigör, men eftersom vi inte kunde vara på plats inom tio minuter så rekommenderade de att hon skulle stanna över natten. Jag hade stoppat fingrarna i halsen på henne direkt och fick bara upp slem och två foderbitar, vilket jag av veterinärena förstod att man inte lyckas med och massa huskurer som salt och grejor skulle jag inte testa för då skulle hon snart behöva vård för att njurarna inte klarar belastningen. Så Vi lämnade Olga och vi var hemma kl 00.30.
På fredag morgon ringer kl kl 04.00 för att jag ska till Uppsala på angiografi. Stefan lämnar av mig i Uppsala kl 7.15 och åker vidare upp mot Gävle. Jag har min tid för röntgen kl 10. Kommer inte ner förrän kl 14.30. Då hade jag fått en stesolid, de ville gett mig petidin med, men jag sa att jag kommer spy av det. Så mer medicin blev det inte.
De sätter in en kateter i höger ljumske, jag känner att det knäpper lite konstigt i ljumsken och talar om det, det hade de aldrig hört förut. Sen försöker de få in kontrastslangen men de säger att det inte går i kärlet, sen går röntgen läkaren ut och allt blir så lugnt, jag frågar om de har kommit upp mot huvudet ännu, nej vi är kvar i ljumsken. Efter ett tag kommer en annan läkare in och säger att de haft sönder kärlet, det innersta kärllagret av tre hade skadats, de kollade med kontrast om kärlet funkade. De säger att jag ska ha koll på högerbenet, det kan bli en propp om blodet inte kan gå tillbaka. Men det skulle läka bra av sig själv sa han som kom in och tog över, han var kärlspecialist.
Så de började om i vänster ljumske detta ingrepp kändes mycket mindre. När de kommit upp mot huvudet och ska ta tre fyra röntgen sektioner på olika sätt, så fick jag andas in och hålla andan, vilket kändes som en evighet, när kontrasten kom in trodde jag att huvudet kokade inifrån och ut, öronen blev varma färger och blixtar framför ögononen, det gjorde väl inte ont, men man undrade när ska det sluta. Detta gick bra och de satte en pressapparat i båda ljumskarna, den skulle jag ligga med i tre timmar. Efter ett tag blev jag väldigt kissnödig och vi försökte med bäcken, det var tji, vänta ytterligare en stund sen försökte vi igen, gick inte. De kom och scannade blåsan och konstaterade att den var fylld, så det blev tappning. Efter de tså fick jag ont i höger sida, förmodligen för att det var så fyllt och de var tvugna att sära lite på låren för att tömma blåsan. Det kändes som de hade hällt salt och peppar i ljumsken och bara mosat runt, sådan värk att tårarna trillade, då kom de med katogan eller vad det heter, det skulle vara snällare än morfin och funka om man oftast blir illamående, 2ml fick jag. Det blev hissen direkt upp i skallen, smärtan släppte. De tog bort tryckanordningen, sen kom Steffe tillbaka efter att ha vart i Bagarmossen för att hämta hem Olga, då var kl 20.00. Precis innan han kom så började jag känna svettningar och illamående, blodtrycket sjönk till 93/77, andning blev konstig, jag sög in luft och lät som om jag hade krupp. De satte syrgas och höjde upp under fötterna. Sen klingade det av och Stefan ser mig ligga där med handuk i panna och likblek, han hann bara sätta sig så började jag tok kräkas, tre påsar lyckade jag harkla ur mig. När jag lägger mig ner känner jag att det blir varmt i underlivet och tänkte att jag tog väl i så jag kissade på mig, lyfter på täcket och ser att det störtböder i vänster ljumske, vrålar rakt ut och sköterskorna som höll på med patienten bredvid kommer till hjälp, de tar ut mig i ett behandlingsrum, konstaterar att jag inte får åka hem på kvällen. Där sitter Stefan och han har Olga i bilen, han får sova kvar med mig på en anhörigbrits och vi besämmer att Olga klarar natten i buren i bilen, sen rastning fick hon och även nattrastning, Jag kräks till 01.00 tiden, somnar ett par timmar och vaknar med huvudvärk. Två alvedon och somnar om. Vaknar 06.15, spak, men bättre. Upp och gå, ta lite frukost, 7.30 blev jag utskriven.
Många mils körning från i Torsdags har det blivit 80 mil mot de planerade 56 milen som vi hade tänkt, då Stefan var och hälsade på familj och vänner i Gävle.
Nu är allt frid och fröjd, jag är lite trött, men vid god vigör och fas 1 är avklarad.
Nu sjukskriven ytterligare i väntan på vad röntgen kommer att säga.
Får hoppas att att operationen snart blir av?

JAG Kickar
JAG Kan
JAG Klarar.
JAG Säljer.

JAG Kommer fixa det jag vill.

OM jag inte själv har vart övertygad om det tidigare, så är jag det ikväll.

2x50års födelsedagsfirande, hos nya vänner och med nya bekantskaper har gett mig massor av perspektiv på mitt kommande fortsatta liv.

Vad som än händer, om jag nu inte skulle råka klara av att befinna mig på ett skiftgående jobb på SSAB som jag trivs kanon med, så vet jag ju att jag alltid har tagit alla jobb som stått mig till buds och inte räds jag att ta de jobb som finns.
Fyra månaders arbetslöshet är nog den längsta jag har haft sedan mellan klass 8 och 9. Några arbetsmarknadsåtgärder finns ju, men ingen längre lucka.

JAPP, framtiden finns och JAG finns.

Säger bara det vilket party, bland massor av nya mäniskor.
TJOHO; nu gasar vi...

Sen får vi se, vart det bär:-)

Kan inte påstå att jag har problem med att vara hemma ensam, brukar faktiskt tycka att egen tid är skönt.
Men ju närmare jag kommer min förestående tid i Uppsala så känns det inte så bra som det brukar, Stefan är hemma i Gävle och har vart på sitt kära Brynäs och på Läkerolarenan (tablettasken). Han var och såg matchen mellan Brynäs och Skellefteå, nu är ju inte jag någon direkt hockey älskare. Men när det blir slut tamp och någon i ens närhet håller på ett lag, då rycks man med. Tittade ikväll på hela matchen och måste säga att det var faktiskt lite spännande. Så nästa match sitter vi väl bänkade här hemma tillsammans. Tror att han är lite ledsen nu, så han får väl ta och skölja ner förtreten med nåt som lugnar.....Men jag tror han har en bra kväll, hastigt och lustigt så ringde en vän och sa att han hade en biljett och ville att han skulle komma upp. Små glädjeämnen som kan gör en så glad:-)
Vädret var kanon idag, åkte med Stefan ner på stan och gick hem med Olga, årets första mjukglass avnjöt jag i hamnen, pratade med folk och det tog väldans lång tid innan jag var hemma, sen kaffe ute på framsidan och lite fräknar rikare i ansiktet.
Jag funderar även på det här med att blogga....
Kanske ska jag sluta skriva, går ju faktiskt bra att prata med folk och att ta telefonen om man vill något. Men att skriva av sig känns ibland rätt bra, men det går ju lika bra att skriva dagbok i en mapp på datorn....
Även suget att vara på facebook har avtagit, visst lite inlägg görs ibland, men roligast där är nog en del spel.
Vem ska nu berätta om vad jag pratar om i natt, är verkligen trött och tycker att jag sover som en stock, men tydligen bara ytligt, då jag ofta säger något i sömnen. Det är denna oron inför allt som nu väntar mig, som spökar i min skalle, önskar nu att röntgen och operation är klar, så man kan se vidare framåt och lägga anerysmet bakom mig och bara känna lugn över att det är lagat och klart.

Förkylning som heter duga, har intagit min kropp.
Hostar och har värk i halsen, som tur är hade jag lite Coccilana hemma sedan förkylningen i somras.
Var till Vårdcentralen idag, då jag funderade på om det var nåt bakteriellt i halsen eftersom den värker som den gör. Läkaren misstänkte det, men proverna visade inget. Det var bra, för att börja med penicillin nu innan det är dags för Uppsala känns ju sisådär, men skulle det blivit det så skulle jag förmodligen hunnit ätit upp kuren till dess.
Nu var det bara en vanlig virus och nytt recept på Cocillana. Alvedon, nässpray och vila var ordinationen.
I somras när jag var förkyld sist så hade jag tokhosta, var då till läkaren och hon skrev då ut vanlig hostmedicin Mollipect, vart ett återbesök den gången ett par dagar senare, då hade jag en infektion, fick penicillin och läkaren skrattade när jag sa att jag hade Mollipect hemma, du ska få nåt bättre sa han då. Den kvinnliga läkaren ville inte skriva ut nåt annat, trots hostan. Det är Knark sa hon och har ett pris på svarta marknaden. Idag var det inget snack om detta, klådan jag får i halsen kan vara en allergisk reaktion om man är känslig mot morfin tydligen, men den får jag ta, bara jag slipper hostan. Att ha denna hosta nu känns inte bra, sa det till läkaren och han sa att det ger ett visst tryck när man hostar, men att det skulle inte vara någon fara. Men det hjälper ju inte mig, räcker att jag är orolig ändå att det ska brista i kärlet. Ja, ja den här förkylningen ger sig ju den med såsmåningom. Nu är det Hockeydags, men jag tittar med ett halvt öga och ska titta på en film på datorn...

Slösa inte din tid på en människa som inte slösar sin tid på dig.
Slösa inte din kärlek på en människa som inte slösar kärlek på dig.
Slösa inte dina tårar på människor som får dig att gråta om och om igen,
utan att fälla en enda tår för din skull.
Le mot människor som får dig att le.
Lita på dem som är värda att lita på.
Slösa din tid på de som uppskattar det, och kom ihåg att varje människa gör sin egen lycka genom att välja de människor till sin närhet som får en att må bra!!

I fredags hade vi lite vänner vänner här på middag, vi passade då även på att fira "Steffe" som hade sin födelsedag på långfredagen år, påsken inföll ju väldigt tidigt  i år.
Igår var vi bjudna på middag ute på bonnvischan, den avslutades för vår del ganska tidigt, vi åkte hem vid 20.30 tiden. Jag har dragit på mig en tokhosta, började känna av den på fredagen, igår på dagen tog vi en promenad ner till stan för en fika, med några par, jag höll inte på att få luft vissa bitar under vägen ner på stan, så när vi skulle hem sa jag att vi får ta bussen, men nu hade vi tur och fick skjuts. Tror att många har denna hosta och är förkylda, äldsta dottern var sjuk innan de åkte till Gran Canaria och hon är fortfarnade inte bra. Nu hoppas jag att jag hinner bli bra från denna hosta innan Uppsala ska besökas, vet inte hur de ställer sig med bacillusker när de ska in i blodomloppet, jag ska ju visserligen duscha där med specialtvål och förberedas i 2 timmar innan undersökningen. Men har ju inte lust att ligga med hosta när jag kommer att ligga i en säng med tryck på ljumsken efter undersökning, tror det kommer att räcka med att jag förmodligen som vanligt efter att ha fått lugnande kommer må fruktansvärt illa och spy, sen ska jag ju inte anstränga mig 6-10 dagar för att kroppspulsådern i ljumsken ska få täta till ordentligt. Men, men detta får jag ta med dem innan om det nu inte ger sig. Som tur är har jag lite cocilanna kvar sedan i somras, då jag åkte på detta sist. Men har faktiskt inte vart ordentligt förkyld heller sedan dess, så man ska väl inte klaga. Nu känns det som jag börjar se målet med detta ingrepp, kan bara konstatera att ju mer jag närmar mig, ju obehagligare känns det, men jag vill ha detta överstökat och få lägga det bakom mig och inte känna mig, rädd och orolig för att det ska brista uppe i skallen, nu känns det ju oroligt med denna hosta, när man hostar så man nästan spyr och känner sig blå i ansiktet. Ha en fortsatt trevlig påsk ni alla där ute. Blåkulla fick stå över för min del i år, även om kvasten var putsad och klar för avfärd.....

Använd inte tiden till att se tillbaka...
Du ska ändå inte den vägen...
Lev med de beslut du tar...
Även om andra inte accepterar det...
Livet är som en bok...
Du kan inte ändra de sakerna som
redan står skrivna...
Men du kan starta ett nytt kapitel...♥




Familjen behöver inte alltid vara av ditt blod.
Det är människorna i ditt liv, som vill att du ska vara i deras.
De som accepterar dig för den du är.
De som skulle göra allt för att se dig le, och som älskar dig oavsett vad ♥




Om du går upp i vikt så snackas det.
Om du går ner i vikt så snackas det.
Om du säger vad du tycker, snackas det.
När du försvarar dig, snackas det.
Vad du än gör och tycker så kommer vissa människor att kritisera dig oavsett.
När du är stolt över dig själv som du är – Låt folk prata.!!
Jag är skapad av mina föräldrar, formad av livet, så jag är den jag är.
Gilla mig eller inte, ditt val!

JAG ÖVERLEVER ÄNDÅ! ♥



"Det är gott att ha medmänniskor,
men det är av motmänniskor vi har
mest att lära"



"När någon talar illa om en annan människa,
säger det inget om människan som omtalas
men allt om den som talar"



Dagen i dag är en märklig dag.
Den är Din.
Gårdagen föll ur Dina händer,
den kan inte få mer innehåll
än Du redan har givit den.
Morgondagen vet Du ingenting om.
Men dagen idag, den har Du.
Använd Dig av den.
Idag kan Du glädja någon.
Idag kan Du hjälpa en annan.
Kanske Dig själv.
Dagen idag är en märklig dag.
Den är Din♥



"Hata är ett starkt ord men älska är ett ännu starkare!"




Livet finns bara där
självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
vi hinner inte
Dagar,veckor,månader och år bara rusar iväg,
och vi följer bara med
som om vi var tvungna till det
Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?
En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras
Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet

Ta ingen för givet....

Text från Ulla Käck:

Synd om den person
som gör annan förnär
Så fattig i anden
all elakhet förtär


Så simpelt att ha
valt bort de goda fe
Måste vara svårt
att alltid behöva
mot satan le....


Illvilja av olika
slag
Är tydligen
Dessa människors lag

Häromdagen slutade jag mitt inlägg med att kicka igång dagen. Så skedde inte, hade ingen energi. Kände mig inte låg eller något, men energin infann sig helt enkelt inte.
Så då bestämde jag mig för att i morgon sätter jag igång, det var alltså igår. Oj, vilken dag säger jag bara. Dammsög och tvättade alla golven, dammtorkade alla rummen, putsade skåpluckorna i köket, köksfläkten och skjutdörrarna till garderoben, städade badrummen. Var och storhandlade på Willys med Celie, hem och lagade mat. Kanske inte så stora saker egentligen, men när man inte ska stressa så tar det nästan en hel dag. Jag kände mig jättenöjd igår kväll. Idag ska jag ner till Oxelösund och gosa lte med Andreas, men först ska blodtrycket kollas upp sen kanske det blir en promenad i det fina vädret. Inget som helst inplanerat idag:-)
Carpe diem.......

Igår var det precis en månad tills jag ska på min kärlröntgen.
Hade några mysiga timmar tillsammans med min mamma nere i Norrköping, vi strosade runt lite i affärer och lunchade. När vi skulle till bilen såg vi poliser och avspärrningar utanför köpcentret, bombhot tänkte jag. Övning sa mamma. När vi gått runt för att komma till bilen, så började folk passera avspärrningarna, det hade vart ett bombhot, men de hittade en atrapp, läste senare om det i Norrköpings tidning på nätet.
Idag eller i morgon så kommer äldsta dotter och familj hem från Gran Canaria där de vart med hennes svärföräldrar, ska bli kul att se om de fått någon solbränna och att få höra hur de har haft det, längtar nu en hel del efter en blöt puss från lilleman. Blomsterlandet skall idag få ett besök, lite taklökar ska införskaffas, ett par av de jag hade i en kruka ser inte ut att må så jättebra, så det får bli nya.
Nu dags att kicka igång dagen. Olga verkar inte vilja göra det ännu, var ute på en kissning, sedan kröp hon ner i korgen igen, så frukost lär jag få äta själv, hon äter väl sin mat runt lunch som vanligt, inget morgonaptit där inte....